Elvira

Här skriver en vän till mig om sin dotters namngivning, rosa champagne och andra bubblor känns väldigt härligt i en sensommarträdgård!
Elviras namngivningskalas

Vi hade Elviras namngivningskalas en dag i början av augusti, när Elvira var precis ett halvår. Det var sommaren 2007, den regniga, blåsiga sommaren, då vi knappt hade fått bada alls, men just den här söndagen var strålande solig och molnfri. Vi höll till i min mammas trädgård i Halmstad. Trädgården var full av sensommarblommor, och vi plockade mängder av buketter att ställa på borden. Vi dukade med blekgröna och blå dukar, och rosa, blå och vita blommor. Gästlistan var inte så lång, runt tjugo personer, bara släktingar. Och så min barndomsvän Ulla som skulle bli Elviras ena fadder. Elviras andra fadder är Peters lillebror Christian.

Vi hade inviterat till lunch. Menyn bestod av olika smårätter; bl.a. sallad med risoni och bladspenat, morotssallad med kikärter och valnötter, ugnsbakad rödbetssallad med fetaost och kapris, hemgjord pesto, lufttorkad skinka, bresaola, rökt lax, gott bröd, goda ostar och massor av rosa champagne. Till dessert pavlovatårta, äppelpaj och någon chokladtårta.

Peter välkomnade alla att ta för sig och börja äta. Under det att lunchen pågick höll jag ett kort tal till Elvira. Elvira var förresten klädd i en blå- och vitrandig förklädesklänning, en ”Madickenklänning”. Jag berättade om hur glad jag var att hon fanns i våra liv, och sedan förklarade jag hur Elvira hade fått sitt namn. Efter det läste jag upp fadderbreven som Ulla och Christian skulle få. Vi hade skaffat vackra gröna kort (likadana som inbjudningskorten) och skrivit hur mycket det betydde för oss att de ville bli Elviras faddrar. Sedan skålade vi för Elvira. Efter detta sa jag ”nu har vi skålat för Elvira i rosa bubbel, nu är det dags för barnen att bubbla för Elvira”. Och så fick Elviras storebror och de tre kusinerna varsin såpbubbelmaskin och började bubbla! Hela trädgården fylldes av regnbågsfärgade såpbubblor och det var otroligt vackert!

Till desserten hölls det några fler tal till Elvira. Vi satt hela eftermiddagen och pratade, och alla bytte platser omvartannat. När solen började gå ner dukade vi fram korv och lite sallad till de som var kvar och fortsatte att äta och prata.



Elvira och mamma Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0